January 13, 2012
Öppet brev till dig som är “expertkommentator”: Hej! Jag är din genomsnittlige fotbollsidiot. Jag är din typiske pay-per-view-konsument. Jag är din maniske sportkonsument. Kort sagt, jag är snubben som betalar din lön. Samtidigt har jag en examen. OK, jag har inte plockat ut den från universitetet än, men du fattar vad jag menar. Det finns ett uttryck som lyder: “alla som gillar sport är inte idioter, men alla idioter gillar sport”. Jag brukar försöka motbevisa den putslustigheten, för hur skulle jag annars få ihop ovan beskrivna självbild? Det vill säga - säger jag inte emot skriver jag under på att jag är en lallande idiot vars intellektuella förmåga når sin topp i samband med att jag summariskt analyserar hur män sprungit efter en läderboll under ett par timmar. Det är därför blodet kokar varje gång jag hör dig, kommentatorn - förlåt mig - expertkommentatorn reducera vad som kan ha varit ett sportsligt mästerverk inför tusentals extatiska åskådare till… han gör det bra. Allt jag ber dig om är att du åtminstone försöker minnas. Dina kollegor Simon Bank och Erik Niva har flerfaldigen hyllats för att de orkat tänka en extra tanke, för att de orkat sätta saker i sammanhang och för att de orkat gå på djupet (och nej gamle vän, nu åsyftar jag inte en djupledslöpning). Av de här anledningarna ber jag dig förklara vad du tycker att en spelare “gör bra”. Vad var det som fick dig att le? Varför var det du såg signifikant? Vad kan prestationerna på planen få för betydelse framöver? På vilket sätt är den goda prestationen utförd i relation till andra spelare och händelser? Det är ju det du har betalt för. Snälla, ge mig lite valuta för pengarna. Gör ditt jobb.

Öppet brev till dig som är “expertkommentator”:

Hej! Jag är din genomsnittlige fotbollsidiot. Jag är din typiske pay-per-view-konsument. Jag är din maniske sportkonsument. Kort sagt, jag är snubben som betalar din lön.

Samtidigt har jag en examen. OK, jag har inte plockat ut den från universitetet än, men du fattar vad jag menar.

Det finns ett uttryck som lyder: “alla som gillar sport är inte idioter, men alla idioter gillar sport”. Jag brukar försöka motbevisa den putslustigheten, för hur skulle jag annars få ihop ovan beskrivna självbild? Det vill säga - säger jag inte emot skriver jag under på att jag är en lallande idiot vars intellektuella förmåga når sin topp i samband med att jag summariskt analyserar hur män sprungit efter en läderboll under ett par timmar.

Det är därför blodet kokar varje gång jag hör dig, kommentatorn - förlåt mig - expertkommentatorn reducera vad som kan ha varit ett sportsligt mästerverk inför tusentals extatiska åskådare till… han gör det bra.

Allt jag ber dig om är att du åtminstone försöker minnas. Dina kollegor Simon Bank och Erik Niva har flerfaldigen hyllats för att de orkat tänka en extra tanke, för att de orkat sätta saker i sammanhang och för att de orkat gå på djupet (och nej gamle vän, nu åsyftar jag inte en djupledslöpning).

Av de här anledningarna ber jag dig förklara vad du tycker att en spelare “gör bra”. Vad var det som fick dig att le? Varför var det du såg signifikant? Vad kan prestationerna på planen få för betydelse framöver? På vilket sätt är den goda prestationen utförd i relation till andra spelare och händelser? Det är ju det du har betalt för. Snälla, ge mig lite valuta för pengarna. Gör ditt jobb.

Comments (View)
January 9, 2012

Om jag har på mig en buttondownskjorta med en stegrande häst på bröstet, beware. Be very ware.

Comments (View)
January 3, 2012

Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH, Jag skulle gått på KTH.

Comments (View)
January 2, 2012

OK att “Hard Bass-dansen” är ett östeuropeiskt fenomen med nationalistiska (men väl antidrog-) förtecken, förknippat med den våldsamma Ultraskulturen… visst. Men fortfarande måste man beundra Tingsryd som förmodligen vinner SM-guld… i självdistans.

Comments (View)
December 30, 2011
“Football”, konässörernas sport. Fler högintellektuella unga män här. Självklart tillhör personerna på länken inte någon av de 6% som frivilligt medger att de använt steroider.

“Football”, konässörernas sport. Fler högintellektuella unga män här. Självklart tillhör personerna på länken inte någon av de 6% som frivilligt medger att de använt steroider.

Comments (View)

Vansinnigt dumt det verkar att lägga en sådan byggnad mitt ute i öknen.

Har MAD lite Gherykomplex månne? (Guggenheimmuseet i Bilbao till exempel).

Vilket lysande sätt att förstöra en sån fin byggnad; det här med monoton porrfilmsmusik i bakgrunden.

Vad har en kuse med det här huset att göra? För om någon säger mig att de utformat byggnaden efter hästen… så… ja. Jag orkar inte ens beskriva känslan.

MAD är ett väldigt bra namn på en internationell arktitektfirma.

Efter halva filmen vill man sluta existera, för den är så långtråkig.

Comments (View)
Du har säkert redan läst Walter Isaacsons biografi om Steve Jobs. Har du inte det har du säkert läst ungefär en miljon recensioner (SvD, DN, DN igen, Aftonbladet, Expressen) av boken, så varför ska du fortsätta läsa här i så fall tänker du? Jo, för att jag lovar att inte försöka mig på det. Att sammanfatta ett helt liv —> bok —> recension, det blir för svårt. Så istället tänker jag föreslå att vi komprimerar ner det ännu mer. Jag tycker nämligen att den stora poängen med boken, det man kan försöka ta med sig från hur Steve Jobs (kanske) tänkte är att fokusera. Fokusera för att lyckas, för att orka göra saker som är insanely great. Därför föreslår jag att du och kanske din rika men uttråkade investment banker-polare investerar i att produktifiera The Insanely Great Stamp. En geting kan ju bara stickas en gång, sen dör den. Som en hommage till den gode Steve ska The Insanely Great Stamp självklart bara kunna användas en gång, för att skänka de stämplade tingen legendstatus, men kanske framförallt väcka en tanke - Vad av det du håller på med skulle du sätta stämpeln på? När du har svaret på frågan kan du, om du vill vara som Steve Jobs, kasta allt annat (dvs ganska exakt diametralt motsatt en Facebook-like).

Du har säkert redan läst Walter Isaacsons biografi om Steve Jobs. Har du inte det har du säkert läst ungefär en miljon recensioner (SvD, DN, DN igen, Aftonbladet, Expressen) av boken, så varför ska du fortsätta läsa här i så fall tänker du?

Jo, för att jag lovar att inte försöka mig på det. Att sammanfatta ett helt liv —> bok —> recension, det blir för svårt. Så istället tänker jag föreslå att vi komprimerar ner det ännu mer. Jag tycker nämligen att den stora poängen med boken, det man kan försöka ta med sig från hur Steve Jobs (kanske) tänkte är att fokusera. Fokusera för att lyckas, för att orka göra saker som är insanely great.

Därför föreslår jag att du och kanske din rika men uttråkade investment banker-polare investerar i att produktifiera The Insanely Great Stamp. En geting kan ju bara stickas en gång, sen dör den. Som en hommage till den gode Steve ska The Insanely Great Stamp självklart bara kunna användas en gång, för att skänka de stämplade tingen legendstatus, men kanske framförallt väcka en tanke - Vad av det du håller på med skulle du sätta stämpeln på? När du har svaret på frågan kan du, om du vill vara som Steve Jobs, kasta allt annat (dvs ganska exakt diametralt motsatt en Facebook-like).

Comments (View)
J_HELANDER: Sluta apa dig, Fabian Bengtsson

^^^ Läs Johan Helanders mycket intressanta iakttagelse först, på länken ovan.

Jag jobbat på Onoff innan jag började plugga, 2000-2002 (som senare gick i konkurs, så det finns inte mycket att lära från den erfarenheten) och känner tydligt igen mig i förhållandet till kunderna.

Den märkligaste erfarenheten jag tar med mig från den tiden är att om företaget lämnar en “ogarderad” som anställd, det vill säga inte tar hand om, utbildar och motiverar sin personal, blir slutresultatet att man börjar hata kunderna.
Men det var inte så det började för mig. Jag gick in med inställningen att jag skulle vara annorlunda än de andra, äldre, tröttare och mer cyniska kollegorna. Jag skulle motbevisa bilden av en säljare; jag skulle faktiskt hjälpa kunderna! (sådär naïv kan man bara vara som 19-åring!).
Problemet var bara den strida ström av frätande hatgift man var tvungen att vada i. Varje dag.
Varje dag en ny Täbypensionär med förakt för ungdomen och en igentorkad bläckstråleskrivare. Varje dag en ny stressad småbarnsmoderat med förakt för outbildade människor och ett självförvållat dvdspelareproblem och varje dag en ny Händige Hans utrustad med ett obegränsat förakt för personer som saknar fotografiskt minne och en “Råd och Rön” i bakfickan.
Kort sagt får man ta obegripliga mängder skit när man står i butik. Jag har själv blivit dödshotad (för att jag inte ville lämna in en video på service utan kvitto), utskälld (för att huvudkontoret gått ut med breda printkampanjer med undermåliga produkter till lågt pris, som till råga på allt aldrig någonsin ens kom in i lager. I ett endast exemplar) och svingad mot (en snubbe som försökte sno en dyr Sonyförstärkare som jag dumt nog sprang efter. Hann ducka dock).
Jag har inte gjort lumpen, men jag misstänker att det är ungefär samma sak. På några månader har alla dina intentioner effektivt stampats till en oigenkännlig massa, utsmetad på det skrovliga lagergolvet i betong.
Och han som stirrar ner i gyttjan är en annan person. En person fylld av hat, förakt och cynism.
Därför skiter man i kundens bästa, “riktig” service och att faktiskt hjälpa till. Istället kanaliseras det hat man fått ta emot till små mikrohämnder som tar sig uttryck i provisionsjakt, att börja driva med folk och att komma ifrån jobbet så fort som möjligt.
Därför är jag inte förvånad att Johan inte fick någon hjälp.
Däremot är parallellen till Apples butiker intressant. Där verkar det - som jag inledde den här otroligt långa ranten med - som att man faktiskt tagit hand om sin personal. Företaget Apples varumärke kan vara världens starkaste och mest prestigefyllda. Där finns en motivationsfaktor. En annan är deras “Genious Bar”, en expertdisk med faktiska, verkliga experter, som antingen fått jobbet för att de har en djupare kunskap, eller utrustats med en rigorös utbildning. Vidare har man investerat i vad som kan vara världens mest påkostade butiksmiljöer, vilket i sin tur borde ge en del positivt incitament och inte minst arbetsglädje. Liknelsen är relevant, men samtidigt kunde det knappt vara större skillnad i förutsättningar. För let’s face it. Fabian Bengtsson har en bit kvar till Steve Jobs nivå.

jhelander:

Comments (View)
December 29, 2011
“ Ett företags aggregerade Nextopiakoefficient är ett mer rättvisande mått på värde än tex inventarier, lokaler och immateriella tillgångar.
Min hjärna, just nyss
Comments (View)
Gillade du 1984 av George Orwell? I så fall tycker jag du ska se miniserien Black Mirror som kanske kan beskrivas som en nutidsversion av Orwells framtidsvision från 1948 (blev det jobbigt nu?). Men först ett antagande - jag gissar att Orwell var åtminstone lite inspirerad av Jeremy Bentham och hans teoretiska fängelse - Panoptiocon (bilden) - där varje fånge skulle kunna vara övervakad hela tiden. Eftersom hen inte vet om hen är övervakad börjar hen självcencurera. (För övrigt finns likheter med konceptet “kristendomen”, som påstår att “Gud ser dig” hela tiden, vilket kan ha varit ett effektivt sätt för feodalherrar, förstar och kungar att kontrollera allt större landarealer. Men det där tar vi en annan gång.) Parallellen är - som du redan räknat ut - självklar. Möjligheterna för övervakning är redan idag större än Orwell kunde föreställa sig 1948 och lägg då till att detta är en framtidsvision. Kort sagt är miniserien inte bara bra tv (okej, del 2 är rätt trist) - det får dig att vilja stänga ned Facebook direkt. Och om du redan sett Black Mirror men ändå vill ha mer - läs i så fall artikeln Why we must remember to delete - and forget - in the digital age från The Guardian. Dock ett stort minus - som alltid - för de eviga ljudeffekterna samtliga datorer förutspås ge ifrån sig. Pekoral i nanoformat.

Gillade du 1984 av George Orwell? I så fall tycker jag du ska se miniserien Black Mirror som kanske kan beskrivas som en nutidsversion av Orwells framtidsvision från 1948 (blev det jobbigt nu?).

Men först ett antagande - jag gissar att Orwell var åtminstone lite inspirerad av Jeremy Bentham och hans teoretiska fängelse - Panoptiocon (bilden) - där varje fånge skulle kunna vara övervakad hela tiden.

Eftersom hen inte vet om hen är övervakad börjar hen självcencurera. (För övrigt finns likheter med konceptet “kristendomen”, som påstår att “Gud ser dig” hela tiden, vilket kan ha varit ett effektivt sätt för feodalherrar, förstar och kungar att kontrollera allt större landarealer. Men det där tar vi en annan gång.)

Parallellen är - som du redan räknat ut - självklar. Möjligheterna för övervakning är redan idag större än Orwell kunde föreställa sig 1948 och lägg då till att detta är en framtidsvision. Kort sagt är miniserien inte bara bra tv (okej, del 2 är rätt trist) - det får dig att vilja stänga ned Facebook direkt.

Och om du redan sett Black Mirror men ändå vill ha mer - läs i så fall artikeln Why we must remember to delete - and forget - in the digital age från The Guardian.

Dock ett stort minus - som alltid - för de eviga ljudeffekterna samtliga datorer förutspås ge ifrån sig. Pekoral i nanoformat.

Comments (View)