Teveserieanthemet - en kulturbärare?
När jag pluggade MKV för 6-7 år sedan mailade jag under A-kursens första termin min lärare för att diskutera huruvida reklamen blivit den starkaste gemensamma kulturbäraren. Detta med tanke på att de repeteras och når en bred publik, trots den (typ 2003) våldsamma fragmenteringen av medielandskapet (läs nya tv-kanaler varje vecka).
Frågan är inte ifall ovan antagande slutat stämma (det tror jag, i alla fall för “unga”). Frågan är istället huruvida det var en slump att Jason Yang valde just en teveserie och inte säg… en “helt vanlig musiklåt” som objekt för sin violinvirtousitet? I think not. Jag tror han är smart och vet att detta är det mest effektiva sättet att nå många människor.
Dessutom kan det faktum att många yngre möter klassik musik (Yangs WOC) genom film har naturligtvis ha någonting med saken att göra.
Min poäng? Om man betraktar detta som en PR-kampanj kan man konstatera att Yang gått enligt skolboken; tagit reda på vad “målgruppen” är intresserade av och agerat i detta “objekts” kontext. Piece of cake.
(Via Jack Werner/@kwasbeb)
4 months ago